le matin inhumain?

Jag är vaken alldeles för tidigt, sitter och dricker kaffe och försöker vakna till. Tänkte försöka producera en rapport av något slag, eller bara sammanfattning av mitt liv so far;
på senaste tiden har jag pratat pratat så förbannat jävla mycket folk (och inte tillräckligt med folk jag kanske borde prata med) och en plan börjar sakta men säkert ta form i mitt huvud. Den har mycket att göra med att jag saknar franskan. Ibland på bussen sitter fransoser och pratar högljutt och jag sitter och bara lyssnar och liksom insuper den franska atmosfären och bara önskar jag var där istället. Göteborg är trevligt, men om jag verkligen ville komma bort från allt, från mitt tidigare liv, borde jag väl våga göra något riskabelt? Jag känner inte direkt att jag borde ha hakat till Paris, men jag börjar önska mig ett år i Frankerriket 09/10. Jag vet inte om jag är redo för Uppsala igen, jag vet inte om jag har släppt allt som varit, jag kanske tvärtom har skaffat mig nya saker att tänka på, nöja över, ha ångest för. Jag kan inte ha det så. Och jag tror inte att stanna kvar i Götet är rätt val heller, förutsatt att jag inte hittar något jag verkligen vill plugga här. Jag måste sätta mig ner, kolla igenom alla utbildningar som finns att tillgå, välja en och sen bara åka dit den finns. Till och med om det skulle innebära att jag behövde flytta tillbaka till Uppsala. Ve och fasa.