Konsumtion och våfflor.

Som vanligt efter att ha återvänt från en längre semester, känner jag mig inspirerad till att bli en sk bra, välmående, lycklig människa. Jag vet inte om tanken slog mig när jag stod mitt i ett shintotempel och försökte finna lugn, eller mitt i en korsning i Shibuya bland hundratals människor runt omkring mig.
Vad gör en lycklig människa? Behöver jag köpa DVDer med yogainstruktörer som säger åt mig att gå ner på alla fyra för att sluta stressa? Varför kan man inte ändra på sitt liv utan att köpa något? Är inte det ironiskt? Men ja, konsumtion spelar en stor roll för mitt välmående. Jag vet inte om det är sakerna jag köper som ger mig den känslan, eller jakten efter det perfekta föremålet att lägga ner pengar på. Eller bara tanken på att jag kan köpa saker, saker som gör mig bättre än andra. Låter det hemskt?
Jag har kommit fram till att det som gör mig mest lättad, av allt i hela världen, är att göra mig av med gamla saker jag bara sparade för att jag tänkte att jag kanske skulle behöva dem senare, eller någon annan kanske vill ha dem. Jag rensade nyligen ur min garderob. Numera finns där bara saker jag faktiskt använder. helt sjukt, jag vet! Sen slängde jag allt annat. Slängde som i kastade ut, inte la upp på vinden. Frihet, mina vänner! Ett väldigt bra drag.
Hursomhelst, när jag tänkte efter kom jag fram till att då jag mådde som bäst under hela resan var när vi en dag satt på ett café och åt våfflor. Vad betyder det? Borde jag äta våfflor hela tiden för att må bra? Nej, jag skämtar bara.