Varje dag nuförtiden går åt till ångest och mer ångest om vad jag ska göra med mitt liv. Och jag är jävligt trött på det. Så nu har jag bestämt mig för att höstterminen -09 hoppa på Språkteknologiprogrammet (förutsatt att det inte är inställt som det verkade vara -08) och testa om det är något för mig. Jag kommer inte komma närmare ett beslut genom att inte plugga ett år. Nej, jag måste bli en fullfjädrad student och jag måste gå in för det helhjärtat. Jag har ingen aning om jag kommer trivas eller inte, men det låter ganska häftigt och jag kombinerar redan datavetenskap och humaniora, så varför inte göra det i ett riktigt program och sen bli något på det?
För att citera August (vars RR vi ska läsa och välja en mening vi tyckte var "bra" ur tills på torsdag, plus motivera vad vi tyckte var "bra" med den (är det bara jag som tycker att ordet "bra" är lite väl dagisnivå för Universitetet (tm)?)):
Det är synd om människorna!
vilket har absolut ingenting att göra med allt jag precis skrev, men är det inte charmigt att slänga in Strindbergcitat lite här och var?
1 comment:
Tack gode gud för drottninggatan!?!?!
Post a Comment