... och sen gå hem och lägga sig...

... även känt som Rapport från Göteborgs uteliv, version 2.
Navid på Sticky Fingers var fan inte illa, men min plånbok grät och skrek efter att jag, i ett otroligt snällt ögonblick, betalade drickor till både mig och fröken E. Det plus ett inträde på 130 kanske gör att jag inte glömmer spelningen i första tagen. Men, för att inte låta så bitter: Navid och hans gudar röjde fett! Ett härligt trångt dansgolv, med reggaegung och softa göteborgare som alla kunde texter och namnen på alla i bandet. Visst, en del tokiga fans fanns det, som trampades på tår och armbågade sig fram, men lite ska man väl stå ut med på en spelning? Många bra låtar bidde det också, och bandet lät sig ropas in för ytterligare två. Sen delades det ut ap-masker till hela publiken, och röjet fortsatte. En religiös upplevelse och en lyckad utgång, helt enkelt. Våra tidigare planer på att dra vidare till en billig-öl-och-indiemusik-klubb vid namn "E du go eller?" sprack, men det var nog lika bra, så har jag något mer att recensera någon annan gång (fast om jag skulle gå till en äkta göteborgarklubb och bete mig som en äkta göteborgare någon kväll skulle det ha varit denna, då göteborgsgunget börjar infinna sig och ruset efter Navid fortfarande sitter i). I "Rapport från Göteborgs uteliv, version 3" borde jag väl släpa mig till det omtalade Kellys vid Järntorget. Kanske att jag drar med mig en äkta Stockholmare dit också, så jag kommer tillbaka till mitt tidigare hånfulla state of mind. Peace!