Bortretuscherad som från ett stalinistiskt fotografi.

Min nya idol, Maja Lundgren, skriver:

Man tar sig runt på bidrag och extraknäck, ur hand i mun. Tidskriftsstödet kan när som helst dras in. Författarstipendiet sina och aldrig förnyas, man kan hamna i onåd hos en uppdragsgivare och vips ut i kylan: allt hänger på att man håller sig väl med rätt personer och undviker att trampa på minor. Kulturen är en bransch med lite pengar men mycket prestige.
Rädsla, inställsamhet och arrogans om vartannat. Dold avund, illa dold avund och smicker.
Balzacs Förlorade illusioner i nutid.

Maja Lundgren skriver också:

Sedan såg han ut som om han fick lock för öronen (en stelt glasartad blick, ungefär som om han höll på att smygrunka ihjäl sig), avbröt konversationen och gick och sällade sig till ett annat sällskap.
Är jag så fruktad? Jamen frukta, då.
För avantgardistisk för avantgardet.

Ibland önskar jag att jag hade tålamod och bara allmänt mod för att bli författare. En elak författare, dessutom. Men man behöver något att falla tillbaka på. Och är det inte tragiskt, eller iallafall svårt att plugga i fem år, tio år, till något man kanske tycker om men inte riktigt brinner för, inte lika mycket som sin riktiga dröm? Ja, jag önskar att jag fick göra precis det jag ville, jag önskar att jag hade tid till att skriva en riktigt häftig roman och råd att publicera den (jag hittade ett gulligt förlag som hette något i stil med blackfish publishing på bokmässan som trycker det mesta, bara man kan bidra med ett startkapital). Med lite tur har jag pengar jag kan komma åt och som finns kvar när jag är 25. Först då kan jag kanske ge ut en bok. Om jag inte skriver något och skickar runt till andra förlag innan. Jag vet, man måste kämpa, kämpa om man ska komma någonstans, inte minst som författare. Jag vet inte om jag är tillräckligt bra. Jag har inte ens en vettig idé på vad jag vill skriva. Det skulle vara något nyskapande. Något om klassskillnader eller diskriminering men det är så slutskrivet, visst är det? Jag kanske kan börja med att försöka få en artikel eller bara insändare tryckt någonstans. Mitt ord på en tidning andra kommer att läsa. Hjälp, det känns bra.