Konsten att vara intern.

Jag fick världens underbaraste, roligaste sms (av vem säger jag inte): "har du knark? Jag har absinth". Jag anar ett nytt skämt i vänkretsen. Vi behöver nog spica upp det gamla "Jag tror jag överhörde en hjälplös döner i skogen, bäst jag kommer till dess undsättning!". Förhoppningsvis fnissar nu åtminstone 50% av mina bloggläsare igenkännande, förutsatt att ungefär två individer känner till och faktiskt läser detta slöseri på pixlar. Jag har för övrigt fortfarande inte listat ut hur man ser efter hur många som läser mitt blaj, men det kanske är bäst så - jag vill ju inte få storhetsvansinne! Skämt åsido är jag lite övertygad om att världen skulle gå under om jag började droga. Jag är redan lite halvt, helt, tokig och beter mig ungefär som att jag har snedtrippat på en trippel dos speed utblandat med något hallucigent. Världen är inte redo för den promiskuösa sörja till människa jag är nu, jag tvivlar på att den skulle klara av en version av mig som faktiskt ser manliga könsorgan överallt, på riktigt. (Någon fattar den referensen, säkert.)