Konsten att vara intern.

Jag fick världens underbaraste, roligaste sms (av vem säger jag inte): "har du knark? Jag har absinth". Jag anar ett nytt skämt i vänkretsen. Vi behöver nog spica upp det gamla "Jag tror jag överhörde en hjälplös döner i skogen, bäst jag kommer till dess undsättning!". Förhoppningsvis fnissar nu åtminstone 50% av mina bloggläsare igenkännande, förutsatt att ungefär två individer känner till och faktiskt läser detta slöseri på pixlar. Jag har för övrigt fortfarande inte listat ut hur man ser efter hur många som läser mitt blaj, men det kanske är bäst så - jag vill ju inte få storhetsvansinne! Skämt åsido är jag lite övertygad om att världen skulle gå under om jag började droga. Jag är redan lite halvt, helt, tokig och beter mig ungefär som att jag har snedtrippat på en trippel dos speed utblandat med något hallucigent. Världen är inte redo för den promiskuösa sörja till människa jag är nu, jag tvivlar på att den skulle klara av en version av mig som faktiskt ser manliga könsorgan överallt, på riktigt. (Någon fattar den referensen, säkert.)

Hur fan ska jag lära mig spanska på en månad?

Jag tror att jag har fått komplex för att alla i min omgivning (läs: överenergiska mongon som är omänskligt bra på allt) gör så jävla mycket saker. Sånt får mig att tro att jag också kan, om jag bara vill. Jag börjar tvivla på att det stämmer. Det är lite fint sådär att gå omkring och tro att jag kan göra allt på en och samma gång, men faktum är att jag tar studenten om två månader, och innan dess måste jag ha hunnit med fyra prövningar, en spelning, en slutuppsats i projektarbetet, ett högskoleprov, tre extraaktiviteter i franska 6, ett slutarbete i bilden och att bygga en massa rustning till lajvet (tm). Och spanskaprövningen är om en månad. Bara för att förtydliga har jag alltså inte läst någon spanska tidigare, utan plockade upp en bok idag på bibblan. Åh, jag är så körd. Men vafan, jag lever ju iallafall, och jag mår bra och är glad. Bara jag slutar oroa mig och nojja så mycket över allt så orrrrdnar allt sig (på bred skånska). Fan.

Inspiration version x.

På pendeln sitter alltid så spännande människor (läs: smutsiga och läskiga) och eftersom jag blev fast på den i en evighet à la Carola bestämde jag mig för att rita av en del av dem. Människor i Sverige blir väldigt illa till mods när de inser att de är iakttagna. Konstigt. Iallafall var det bra övning på att rita snabbt, folk verkar tycka det är kul att vända och vrida på sig också. Kanske var det någon slags taktik för att slippa bli avtecknade. Nu är jag iallafall mer eller mindre redo för att göra klart mitt frivilliga (ni läste rätt) franskaarbete: en tecknad serie på franska. Om Frankrike, fördomar, allmän humor. Hur underbart är det inte att få kombinera tecknandet med vilket ämne man än vill? Jag borde kanske satsa på något konstnärligt istället. Jag har ju så rörlig hjärna.
För att kompensera för allt flumm har jag också ägnat mig åt att i många timmar skriva på min uppsats i projektarbetet. Det börjar se riktigt bra ut. Fast jag misstänker att utformningen är bättre än själva innehållet, hoppas inte min handledare märker det. Sen skrev jag in allt jag skulle göra i min kalender och upptäckte att jag inte har tid att träffa min mamma. Så synd.

Ledig tid ger tankar.

Jag såg en bra, men sjuk, men deprimerande, men underbar film igår. Wristcutters: a love story. Den var bra för att a) Shannyn Sossamon var med, ni vet, en av världens snyggaste kvinnor, ever. Jag drömde mig bort till en bättre värld där jag är åtminstone bisexuell och S är min girl next door och jag har hennes frisyr. Den var också bra för att b) den handlade om livet efter döden om man har tagit livet av sig.
Min personliga filosofi har alltid varit att det inte finns någon mening med att grubbla över vad som komma skall, eftersom vi ändå inte kommer komma fram till något förrän vi väl är där. Men trots det visa uttalandet har jag tänkt en del på vad som händer med alla satar som tar livet av sig. Just för att det är en så egoistisk men desperat handling borde det finnas en egen sfär för deras speciella fall, eller hur? Eller så återföds de som människor (ve och fasa!) och tvingas återleva allt hemskt med detta flockdjurs beteende, om och om igen i all evighet amen.
En annan film jag såg (ja, det heter ju långfredag) var White Oleander. Jag har nog sett den förut, men missat slutet. Den var väl bra, men jag blev distraherad av huvudpersonen som bytte frisyr hela tiden istället för att fokusera på själv handlingen. Jag blev iallafall fruktansvärt sugen på att bli konstnär och klippa en kort lugg efter att ha sett den. Det djupare budskapet verkar inte ha nått fram till mig. Skulle jag passa i Shannyns frisyr? (Hon på bilden, om ni inte har fattat det än)

Meningslöst bloggande vs. meningslös högtid.

Är det bara jag som finner påsken högst meningslös? Vad är det egentligen vi firar, att Jesus fejkade sin död? Jag firar förstås att jag blir matad med kopiösa mängder godis. För en gångs skull var det länge sen jag åt något väldigt sött. Chokladen igår räknas inte. Och jag planerar att gå påskkärring och kräva in godis från främlingar också.
Förutom alla dumma seder jag måste stå ut med har vi också den underbara långfredagen, även känd som dagen då ingen får har roligt. Vi behöver förnya alla gamla förlegade traditioner! Vad sägs om en korsfest? Jag står för de smaklösa skämten på alla kristnas bekostnad och du kommer med spriten? Utklädsel obligatoriskt (läs: så lite kläder som möjligt. Höftskynken uppmuntras). Sen dansar vi hela natten till Carola och Hallelujah-körer.

Påsklov.

Hela mitt liv är lite kaotiskt just nu. Jag vet inte hur det hände, eller ens vad som hände, men plötsligt står jag här och blir ledsen bara av att tänka på alla jobbiga saker jag inte vill ta itu med. Jag bara längtar efter något kravlöst, enkelt och stabilt. Bara en enda sak i mitt liv som jag vet inte kommer förändras, som jag vet exakt var jag har det. Jag tror ett år på egen hand kommer göra mig gott. Om jag inte blir helt tokig av att inte göra något vettigt. Egentligen behöver jag jobba i ett år för att komma in på psykologlinjen sen. Jag vet inte om man kan tillgodogöra sig ett års arbetslivserfarenhet utomlands. Trots att utbildningen är i Finland. Ångest, bara ångest!

Ledig! Typ..

Nu är jag officiellt ledig, och genast fick jag en massa inspiration och energi till att göra saker. Första projektet blev att brodera en tjock bård längs hela min lila klänning. Jag är inte klar på långa vägar, men jag har iallafall börjat. Och ute är det alldeles vitt och fint. Plötsligt bara rann all oro och jobbiga tankar av mig. Jag orkar inte vara arg och ledsen och vägra saker. Jag orkar lajv!
Broderiet syns iallafall till vänster. Värt att tillägga är att detta är mitt första seriösa försök till broderi förutom ett fånigt hjärta jag gjorde på syslöjden i åttan för att få ett bättre betyg. Det fick jag inte. På bilden syns också ett tragiskt försök till hemmagjorda knappar, men jag ska faktiskt göra om dem. Iallafall så börjar det likna något jag kan tänka mig att ha på mig.
P.S. Grejen i mitten av hela härligheten är en fågel. Bara så alla vet det. Jag var själv lite tveksam till fågellikheten, men i värsta fall får jag göra om det. Borde jag göra två fåglar istället? (Ni som är insatta i lajvvärlden vet varför).

Trött tisdag.

Jag är alldeles tung i huvudet. Det är snöstorm ute och vi har slut på mjölk så jag kan inte göra chailatte. Jag ska nog bara ta några ipren och gömma mig under mitt täcke resten av dagen. Men för en gångs skull har jag ju lust att göra saker! Efter att ha pratat med Martin igår blev allt av någon anledning lite enklare. Jag vet, jag kan inte låta bli att skapa drama, drama, drama! Eller snarare; jag kan inte låta bli att ta åt mig så mycket av vad folk gör och säger. Bara för att jag 1. har respekt för folk, 2. tycker väldigt mycket om folk, 3. bryr mig väldigt mycket om vad dessa folk tycker om mig. Det är väl klart man bryr sig! Är det så hemskt? Man kan inte vara känslig, man ska vara stark och tuff och absolut inte kvinnlig. Jag vet. Men jag vill inte vara militärisk och säga åt andra vad de ska göra. Jag vill ha ett gulligt litet kommunistiskt samhälle där alla tycker om varandra och sjunger kumbaja vid lägerelden. Men då hänger fortfarande den stora, jobbiga frågan över mig precis som tegelstenar inte gör: Varför åtar jag mig rollen som ledare och fortsätter vara det när jag borde ägna mig åt söta saker, som att brodera eller baka? Varför rullar jag inte bara ihop mig till en liten, patetisk boll och väntar ut hela sommaren? Suck...

Update: Det snöade stora bomullsbollar idag när jag gick hem från ett infomöte om spanska. Det var lycka. Åh, vad det gjorde min dag, faktiskt! Och nu har jag officiellt lov, även om jag måste skicka in en uppgift på svenskan och eventuellt gå till skolan och hämta ett papper. Men glöm iallafall allt jag någonsin har sagt om olycka, nu är jag glad och fluffig och snö. :)

Sämst måndag.

Hej. Jag gick upp sju i morse, stressade runt, hann nätt och jämt dricka en kopp kaffe innan jag var tvungen att springa till skolan i snöstormen (jag överdriver inte). Och när jag kommer fram är bilden, mitt favoritämne - om ämne är rätt ord, inställd och svenskan frivillig. Jag är alltså ledig idag, klockan är 09.17, och jag har inget vettigt att göra. Ja, det är så fruktansvärt synd om mig som kan göra vad jag vill hela dagen. Nu kommer någon på internet bli arg på mig. Haha! Det är sånt jag roar mig med en måndag som denna. Iallafall, poängen med detta inlägg, förutsatt att det finns någon, är att beklaga mig över hur isolerad man känner sig när man sitter i sin lägenhet i fucking Uppsala och inte ens kan gå till skolan och vara social. Mer människor till mig. Jag får våldgästa Erika eller något.

Söndag: version 3.

Tidig uppgång idag hemma hos Fanny efter en kväll av vin och schlager. Jag drömde konstiga saker som jag inte tänker redovisa här, men ändå berätta om för att retas. Nej. Jag somnade på en gång när jag gick och la mig. Man blir trött av att ligga uppe och tänka och fundera och grubbla natten innan, kan vi säga. Sen kom jag på migsjälv med att vara (eller iallfall låta) bitter och cynisk etc etc. Men det stämmer inte. Jag är rätt nöjd med min tillvaro, även om folk envisas med att göra saker och ting komplicerade. Vissa saker är roligare och bättre än andra, precis som vissa människor. Men bitter? I would never. ;)

Söndag igen.

Oj, veckorna flyger verkligen förbi nuförtiden. Bara för att jag har mycket mycket mycket att göra. Jag har ändå klarat av en del. För att sammanfatta listar jag upp allt jag har klarat av den senaste veckan:
- skrivit inledning uppsats (projektarbete).
-haft möte med handledare.
-skrivit om gamla låtar.
-bokat spelning för band.
-haft jobbintervju.
-anmält mig till prövningar/tentor.
-haft möte med andra gruppledare på Granland.
-skrivit meritlista och CV.
-påbörjat mitt slutarbete i idrott. Jobbigt.
-läst 30 sidor av en fransk bok. fem sidor mer än jag faktiskt behövde.
-städat mitt rum.
-städat lägenheten.
-kontaktat tidigare arbetsgivare för referens.
-fått en lärare att rekommendera mig för ett jobb.
-tänkt på framtiden.
-försökt räkna ut mitt slutbetyg för gymnasiet, fast det landade mer på det slutbetyget jag hoppas på att få. Vilket inte riktigt är samma.
-letat runt på stan efter den perfekta studentklänningen. Insett att jag inte har råd.
-pratat med människor jag inte har pratat med på väldigt länge.
-utsett nya kärleksobjekt.

Oj, mitt liv är jobbigt. Nu ska jag gå och fika. Puss!