Överlevnadsguide.

Människor reagerar, av vad jag har sett, enligt vissa modeller då de hanterar jobbiga saker;
1. de låtsas att de har gått vidare genom att spela glada eller likgiltiga - dessa människor tenderar också att sysselsätta sig med så många saker som möjligt för att slippa tänka och känna.
2. de slutar fungera helt och bosätter sig på ett mörkt ställe, exempelvis sin säng, för att gråta och undvika bekanta.
3. de förnekar genom att aldrig ta itu med problemet, bara leva vidare som om ingenting har hänt, vägra prata med vänner om saken.
Alla metoder, för sig, verkar destruktiva. Det är väl lite som tallriksmodellen, antar jag. Man kan inte äta bara potatis eller ris, man måste ha lite av varje för att må bra. Och sen finns det sånna som jag, som bara funderar på att hantera, men istället kommer ut på andra sidan mer eller mindre välmående utan att egentligen ha gjort något. Jag önskar att det fanns någon som berättade för mig hur jag skulle reagera, en bok eller vad som helst. Istället skriver jag låtar för att få ut aggressioner. Det går inte så bra.