Hela min "jag ska leva endast för migsjälv och göra precis vad jag vill när jag vill"-livsstil börjar falla lite i bitar. Det blir extra jobbigt när jag inser att vissa människor har förväntningar på mig, att det finns saker jag måste bita ihop och göra för någon annans skull. Frågan är vad man kommer att ha kvar om man försöker leva i en s.k. "självuppfyllande" tillvaro. Kommer man att ha vänner, kärlekar, familj att lita på?
Sen kommer då nästa fråga; Var går gränsen för vad man kan göra för andras skull, utan att alltför mycket kompromissa sin livsfilosofi? Det måste finnas saker som är alldeles för påfrestande för att man ska göra dem även om man inte känner för det just då, eller hur? Nu pratar jag främst om känslomässiga saker, som att förlåta en person man anser har gjort en väldigt fel för en större grupps lycka. Frågan är om man kan göra en sån uppoffring, om även på låtsas, utan att på samma gång känna att man har svikit sigsjälv. Vad väger egentligen tyngst, att svika någon som betyder mycket för en, eller att svika sigsjälv?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment