Ibland är allt väldigt ironiskt på något sätt, lite som att ödet driver med en. Allt kan gå bra, och man kan förvänta sig vissa saker, sen vänds allt upp-och-ner. Det är ironiskt, hur man kan leva i en viss tillvaro ett långt tag, och sen inse att det var något annat man behövde. Det är framför allt ironiskt att se en människa på ett sätt och sen plötsligt på ett annat.
Ibland blir jag knäpp. Då gör jag konstiga saker och säger saker som jag ångrar efteråt. Men samtidigt tror jag att jag har menat alla jobbiga saker jag har sagt. Ja, vissa saker är svåra att prata om. Men jag måste erkänna att det är väldigt skönt att slippa gå omkring och ha en hemlighet, eller hålla inne med känslor osv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment