Hemma igen?

Åkte till den sk hemstaden igår. Efter två veckors vistelse i Götet och fem timmars restid från Centralen (där någon blev skjuten på öppen gata för en vecka sen som min käre far så snällt påpekade när vi senast talade vid) satt jag och tittade ut genom bussfönstret och bara kände mig inte som hemma. För det första såg det faktiskt annorlunda ut - de har rivit upp hela cykelparkeringen vid stationen av okänd anledning - och för det andra såg det plötsligt så kallt och litet och tråkigt ut. Inte för att Göteborg är så otroligt inbjudande, men det är min stad. Och jag har min egen lägenhet med mina egna saker i. Där ingen äter upp min mat eller säger åt mig hur jag ska bete mig eller ens suckar menande när jag inte beter mig som jag borde bete mig. Fast jag är ganska bra på att ignorera suckar, och min familj har för länge sen upptäckt att det är mycket mer effektivt att skrika på mig för att få mig att göra/inte göra saker. Men iallafall, ingen skriker på mig i Göteborg heller. Däremot är jag stressad i Göteborg. Jag gör saker hela tiden känns det som. Och visst, det är sjukt mycket roligare än alternativet att göra ingenting eller bara slöa bort mitt liv, men när jag börjar känna att en plats är helt förknippad med stress i mitt huvud kanske det börjar bli lite mycket (?). Det enda som egentligen finns att göra hemma hos mig är just nu att plugga, lyssna på musik eller städa. Eller flera av sakerna samtidigt. Nu ska jag fortsätta plugga tills jag lyckas skriva något som faktiskt fungerar och min hjärna slutar snurra och tänka kod kod kod kod litteratur litteratur vad måste jag åstadkomma idag för att inte vara sämre än alla andra?