Kompulsivitet.

Valerie Solanas säger:

"Life in this society being, at best, an utter bore and no aspect of society being at all relevant to women, there remains to civicminded, responsible, thrill-seeking females only to overthrow the money system, institute complete automation and destroy the male sex. /.../ The male's normal method of compensation for not being female, namely getting his Big Gun off, is grossly inadequate, as he can get it off only a very limited number of times; so he gets it off on a really massive scale, and proves to the entire world that he's a "Man". Since he has no compassion or ability to empathize or identifym proving his manhood is worth an endless number of lives, including his own - his own life being worthless, he would rather go out in a blaze of glory than plod grimly on for fifty more years."

Och trots att jag inte direkt håller med om att det slutgiltiga målet med vår existens är att ta livet av (lite mindre än) halva jordens befolkning, älskar jag hennes SCUM manifesto med en nypa salt och en mycket ironisk underton. Vore jag inte lite mer lagd åt neutralisthållet skulle jag jubla högt och säga upp all bekantskap med män på ett ögonblick, men flera individer av det manliga släktet betyder mycket för mig och har haft stor inverkan på mitt liv genom åren. Nog för att jag har haft mina funderingar kring en del av dem, eller snarare varit helt övertygad om att de varit (och är) socialt efterblivna och emotionellt handikappade. Eller snarare bara inkapabla till allt jag är kapabel till, utan att låta alltför självglorifierande. Det jag faktiskt håller med henne om är att allt som idag klassas som "manligt" och "kvinnligt" är totalt påhittat av män för att gynna andra män. Jag tror helt enkelt inte det finns några personlighetsdrag som kan beskriva så många individer, eller ens majoriteten av dem. Jag tror inte en sekund på att män är mindre kapabla till att vara djupa och känslosamma. Däremot kan jag acceptera att många män inte har tillåtits vara det, på grund av de könsroller samhället har tvingat oss identifieras med eller iallafall ständigt jämföras med, på samma sätt som kvinnor från födseln har blivit tillsagda att de är varma, moderliga, servicemänniskor. Och om jag någonsin trodde att jag har undsluppit diskriminering på grund av mitt kön hade jag fel fel fel (med röda versaler). Tack, Valerie Solanas, för att du upplyste mig.

Well, fuck!

Jag är lite sjuk. Inte i huvudet just idag, utan i kroppen, feber och såntdär skojsigt. Så, jag undviker att gå ut, jag traskar omkring i min lägenhet i pyjamas och jag pluggar programmering tills ögonen blöder. Och jag lyssnar på PJ Harvey för att få lite moraliskt stöd. Eller snarare en ursäkt för att vara överdramatisk och hormonell. Och jag tänker på min framtid.
Jag insåg plötsligt (inte nu, utan för väldigt länge sen) att det finns så otroligt många saker jag skulle kunna göra med mitt liv. Och jag vill vill vill göra allt men det kan jag inte. "Varför inte?" kanske ni frågar er, eller så bryr ni er inte ett dugg. Jo, för att jag måste fokusera på en inriktning, ett mål, ett projekt åt gången för att kunna åstadkomma något. Som jag faktiskt vet (tror) att jag kan. Jag har aldrig varit så inspirerad som nu att göra något med mitt liv som gör en skillnad i världen. Eller som gör en skillnad för mig. Jag vill känna mig levande, behövd, viktig, duktig, smart, inspirerande, kreativ. Vem vill inte det? Jag vill lära mig saker, resten av livet. Fördjupa och fördjupa och forska och bidra till området och inte bara följa instruktioner utan faktiskt tänka själv. Jag vill faktiskt inte fastna på Universitetet (tm). Och jag blir så ledsen när folk säger åt mig vad jag borde göra. Jag vill bara ha tid för att komma på vad jag själv vill ägna mitt liv åt. Det är ett stort beslut. Det är som att gifta sig med någon, fast man gifter sig med ett yrke. Jag är nämnligen ganska övertygad om att jag vill ägna mitt liv åt mitt yrke. Mitt yrke ska ge mitt liv mening. Inte barn, fastän jag säkert någon gång i framtiden vill ha sånna också, inte kärlek, fastän det inte är fel heller, utan min forskning, mina alster, min konst ska vara det som definierar mig. Jag menar inte att jag bara ska syssla med mitt yrke i mitt liv, utan att det kommer att påverka allt jag gör. Det är väl realistiskt att tänka så? Det handlar inte om att prioritera, det handlar om att brinna för något. Och jag brinner för så jävla mycket.

Hemma igen?

Åkte till den sk hemstaden igår. Efter två veckors vistelse i Götet och fem timmars restid från Centralen (där någon blev skjuten på öppen gata för en vecka sen som min käre far så snällt påpekade när vi senast talade vid) satt jag och tittade ut genom bussfönstret och bara kände mig inte som hemma. För det första såg det faktiskt annorlunda ut - de har rivit upp hela cykelparkeringen vid stationen av okänd anledning - och för det andra såg det plötsligt så kallt och litet och tråkigt ut. Inte för att Göteborg är så otroligt inbjudande, men det är min stad. Och jag har min egen lägenhet med mina egna saker i. Där ingen äter upp min mat eller säger åt mig hur jag ska bete mig eller ens suckar menande när jag inte beter mig som jag borde bete mig. Fast jag är ganska bra på att ignorera suckar, och min familj har för länge sen upptäckt att det är mycket mer effektivt att skrika på mig för att få mig att göra/inte göra saker. Men iallafall, ingen skriker på mig i Göteborg heller. Däremot är jag stressad i Göteborg. Jag gör saker hela tiden känns det som. Och visst, det är sjukt mycket roligare än alternativet att göra ingenting eller bara slöa bort mitt liv, men när jag börjar känna att en plats är helt förknippad med stress i mitt huvud kanske det börjar bli lite mycket (?). Det enda som egentligen finns att göra hemma hos mig är just nu att plugga, lyssna på musik eller städa. Eller flera av sakerna samtidigt. Nu ska jag fortsätta plugga tills jag lyckas skriva något som faktiskt fungerar och min hjärna slutar snurra och tänka kod kod kod kod litteratur litteratur vad måste jag åstadkomma idag för att inte vara sämre än alla andra?

Årets tips: existens!

Jag älskar internetcaféer som har mer fokus på cafédelen än datorer. Caféer som har gratis trådlöst för allmänheten, är det inte bara världens bästa idé? Trots att jag har en batteritid på två timmar och inte har lyckats lokalisera ett kontaktuttag på det rustika (döda mig nu) Café Java bidrar ändå detta ställe till ett mycket lyckligare jag. Jag har lyckats ladda ner alla filer jag behöver för att kunna göra uppgifterna i boken, yes! Vidare till betydligt tråkigare och drygare nyheter:
Jag existerar inte. Enligt Chalmers iallafall. Eftersom jag är registrerad på GU i första hand har jag inte fått något CID och kan varken utnyttja skolans nätverk eller komma till mina räknestugslektioner. Ni hörde (läste) rätt: grupprummet jag skulle kunna befinna mig i måndagar 13-16, onsdagar whenever och fredagar 13-17 finns bakom lås och bom (flera stycken t o m) och jag kan inte komma in för jag har inget nyckelkort. Och stället jag måste gå till för att kunna registrera mig i systemet har bara öppet 10-12 mån-ons. Vilket var en aning frustrerande att höra då jag hade befunnit mig i byggnaden sen 10, men helt missat vart jag skulle och istället satt och väntade utanför vaktmästeriet i två timmar. När snubben väl dök upp och eskorterade mig till rätt ställe hade det stängt. Oh. The. Joy.
Tack och hej, leverpastej.

Mitt liv version 2

Jag passar på att blogga medan mitt (läs: min grannes) internet fungerar lite sporadiskt. Det är sjukt frustrerande för en internetberoende människa som jag att behöva snylta på någon annans mycket långsamma bredband (med väldigt dålig signal, för människan befinner sig typ tre våningar ner från mig). Men jag borde inte klaga, utan vara tacksam över att det finns någon i hela världen som faktiskt inte är paranoid nog (eller kunnig nog) att lösenordsskydda allt på sin dator, inklusive uppkopplingen. Imorgon bär det iallafall av till Chalmers för att kunna ladda ner filer jag behöver för att ens kunna göra mina jävla uppgifter i Haskellkursen (!). Den tidigare omtalade Plugghelgen blev mer av en Slita-sig-i-håret-av-frustration-för-att-jag-faktiskt-vill-plugga-och-bli-en-1337-haXXor-eller-iallfall-få-G-på-sluttentan-så-jag-får-behålla-mitt-CSN-och-bo-kvar-i-min-feta-lägenhet-men-är-fast-på-kapitel-2-i-boken-för-att-jag-inte-kommer-ut-på-internet-helg. Och bara för att förtydliga är jag inte alls bitter, jag är bara en aning PMSig och förbannad. Men det går säkert över när jag får umgås med en massa söta nördar som stirrar läskigt för att jag traskar omkring i Data och I-byggnaden och inte råkar vara av manligt kön. Jag har hört rykten om att årets Dataklass består av ca 100 killar och 6 tjejer, så det är faktiskt inte bara mina fördomar som talar utan lite fakta också, om än väldigt vinklad sådan.
Och på tal om att traska omkring ska jag försöka att inte köra en favorit i repris och tappa bort mig i Chalmers katakomber (eller bara campus, egentligen...) samt irra omkring i en timme på jakt efter föreläsning, missa den och behöva läsa kapitel 1-347 hemma (ja, jag överdriver en aning...). Det bara räcker tydligen inte med att de måste göra denhär staden sjukt svår att hitta i, de bara måste sprida ut Universitetsbiblioteket över hela stan, ha en total avsaknad på system för att hitta på campus, samt bara anställa bibliotikarier som suckar djupt och skakar på huvudet om man ber om hjälp. Men om man väl kommer in i den underbara universitetssekten (där alla som går på nybörjarkurser redan har läst ~400 hp i samma ämne och läser kursen "bara lite på skoj" men mest för att kunna skratta åt nybörjare som inte vet den exakta definitionen av Kön och Genus ord för ord as written by fucking Judith Butler), skänker alla sina egendomar till sektledaren och erbjuder sig att föda hans (ja, det är klart att det är en han) barn kanske allt ordnar sig. Och om man har tur kan sektledaren ge en VG i någon kurs. Men bara om man är snäll.

En plugghelg.

Erika> :load "C:\\Erika\\Documents\\Skola\\Lab1.hs"
Lab1> :find Labpartner.hs
ERROR - You are too bad at programming to work with a partner who would end up doing all of your work, lazy fucker!
Erika> :edit "C:\\Erika\\Documents\\Skola\\Lab1.hs"
Erika> :reload
Erika> :load "C:\\Erika\\Documents\\Skola\\Lab1.hs"
Lab1> :lab1
Hello, bored student!