På begäran kommer här ytterligare en, rentav förträfflig, berättelse om vad som har hänt sen jag senast uppdaterade mig älskling, min stolthet(?!). Jag lajvade, jag flydde lite från mitt liv, sen kom jag tillbaka och upptäckte att mitt liv numera är en slags flykt från lajvet. Jag har varit så engagerad att lajvet nästan blev lika med livet, sen rasade allt när det plötsligt var över. Och jag är fortfarande så. jävla. trött.
Men, med Joni Mitchells underbara stämmas hjälp tar jag mig nog snart ur sjuklingsträsket och vidare till arbetsnarkomansland. Oh, the joy. Och dettta sista sommarlov ever urartar till en början på resten av mitt liv (klichéer, ja tack!), säger den fattiga studenten och betalar snyftandes ytterligare en räkning.
Jag har fått en fin lägenhet i Göteborg. Och jag har skrivit på kontraktet. Ändå ligger det kvar, i röran som brukade vara mitt rum men numera är ett svart hål av stress och gamla skrivböcker från mellanstadiet. Jag måste skicka in det, jag ska skicka in det. Men det känns som ett skrämmande sista steg innan jag måste vara seriös och ta ansvar på riktigt. Jag får förstås ändå inte flytta in förrän sista september.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ack detta krav på att ta ansvar. Men du kommer gilla det, och hata det, litegrann. Men det kommer gå toppen ;) själv har jag precis städat badrum som var skabb men det är priset man får betala för att ha egen lägenhet, plus hyran då... ;)
men, sista september????
Kärlek å kramar!
Post a Comment