Havet och vinden och doft av kaprifol..

Hej. Sen jag senast skrev har följande hänt:
a) jag har tagit studenten, b) dramatik och c) lajvstressen har slagit till.
Det känns överraskande tomt. Jag har inte riktigt accepterat att jag aldrig igen kommer att ha ett skåp, dricka kaffe i övre, läsa på anslagstavlorna eller måla på en vägg på katte. Dethär börjar visst likna ett ode, men så är faktiskt inte fallet. Jag är tvärtom väldigt lättad över att allt ändå ordnade sig. En lättnad med en ovanligt sorgsen eftersmak. Jag insåg det inte riktigt förrän jag hade stigit av flaket (som var över all förväntan och inte kommer glömmas på ett långt, långt tag) och såg tillbaka på tre år med dessa dansande och lite småfulla människor en och en halv meter ovanför mig. Många av dem har jag inte brytt mig om att lära känna och umgås med, många av dem har jag inget som helst intresse av, men ändå kändes det konstigt att inte komma tillbaka till ett nytt läsår med dem. Konstigt is the watchword.
Jajust, dramatiken; som vanligt är jag aldrig lugn och stilla. Nej, jag måste alltid bli inblandad i jobbiga och komplicerade situationer. Ibland tror jag inte att jag skulle vara samma person utan all dramatik. Ibland är dramatik min personlighet. Hursomhelst hände något nytt som vanligt när all gammal dramatik avslutades. Mitt liv är ett ständigt överlappande, vill jag säga utan att låta negativ. Nog för att det är skönt att ha det helt stilla, men jag tror att jag hittar min stabilitet och kreativitet i att ständigt hamna i nya, svåra situationer. Det är iallafall lustigt att när jag slutar söka upp dramatiken kommer den till mig. Jag har blivit så pass vuxen att jag kan se på allt som händer i nuet och uppskatta ironin. Det känns bra.
Slutligen ska jag säga adjö till min kära blogg ett kortare tag, då jag ska iväg på äventyr i skogen (även känt som lajv) tidigt på tisdag morgon. Är borta på obestämd tid. Så härligt det är att kunnna säga sånt. Adjö!