Verkligheten är en myt.

Om man vet att en känsla man har är falsk (vad nu äkthet egentligen är), man vet att den kommer försvinna när man hittar en bättre känsla att ty sig till, men man ändå känner den, hur verklig är den då?

Jämställdhet.

Jag kommer ofta i kläm i jämställdhetsfrågor/-debatter. Av någon anledning förväntas jag, i egenskap av kvinna som dessutom sysslar med tämligen okvinnliga saker, alltid argumentera för kvinnan i alla lägen. Jag förväntas också allltid argumentera ner män. Men jag förstår mig verkligen inte på den skuld många feminister vill lägga på dagens män. Vissa män är hemska, kvinnohatande, bakåtsträvande hillbillies. Andra män är smarta, roliga, upplysta, underbara människor. Jag börjar bli en aning trött på en jämställdhet som bara gäller för ett kön. För medans kvinnorna fick tillåtelse att bryta sig fri från mamma-hemmafru-sexobjekt-sitta-still-och-hålla-käft-rollen blev män liksom kvar i stor-och-stark-annars-är-du-bög. Jag hoppas verkligen att jag, om jag någonsin klämmer fram en unge eller två, får en dotter. Om hon skulle bli misshandlad, våldtagen, förnedrad eller diskriminerad finns nämnligen en hel del fantastiska kvinnojourer hon kan vända sig till. Skulle min son råka ut för samma sak skulle han uppmanas till att stå upp för sig själv, vara en man, eller bara ignorera problemet. Min dotter skulle av samhället tidigt få veta att det minsann går bra att vara lesbisk, pojkaktig, sprallig, framåt, och bara ha roligt med livet. Samhället har kanske inte lika stora förväntningar på att kvinnor ska lyckas lika bra som män, men det gör ju bara saken större när det väl händer, vilket det gör hela tiden. Tänk den uppmärksamhet kvinnor får bara för att de kan. Den kvinna som lyckas har gjort något fantastisk. Den man som lyckas har gjort det väldigt många män har gjort tidigare. Och har en kvinna lyckats i dagens samhälle innebär det indirekt att hon också har kämpat emot förtrycket och har därför vunnit två gånger om. Grattis, kvinna!
Men stackars man, som står där med samma bedrift som kvinnan, men som vet att han har kommit dit för att han har ett annat kön. Ja, det är synd om männen.

Vad man gör för konsten.

Jag har de senaste timmarna plågat migsjälv till att skriva en jävla bildanalys av Frida Kahlos De två Fridorna. Det är egentligen synd att vi behöver ha uppgifter på bilden som gör konst så tråkigt, men vi har iallafall fått göra en hel del härliga saker. Och jag är väldigt nöjd med min insats. Vi fick skriva en utvärdering av vårat arbete på väggmålningen idag, och sätta betyg på sigsjälva. Vem sätter ett betyg lägre än MVG på en sån uppgift? Gör man det får man väl det betyg man har satt. Och gör man det inte kanske läraren tycker man är arrogant och har hybris, så får man sämre betyg ändå. Jag babblade på något om att vi gjorde allt i tid och att jag ville tacka alla i min grupp och sen satte jag ett MVG. Jag ville egentligen skriva "jag förtjänar MVG för jag är bäst", men det kändes inte som ett smart drag. Iallafall har jag stått i fem timmar idag och målat, och några timmar igår kväll och skissat med kol. Jag är alldeles slutkörd på bild och konst nu känns det som. Måla mer? Nej tack. Way to uppmuntra ungdomar till att bli mer kulturella och konstnärliga, staten.

Musik!

Idag har jag spelat in låtar med Fredrik, och resultatet finns att höra här. Det blev en två timmars-session, och anledning till inspelningen var egentligen att göra min opponent (dvs hon som ska läsa min uppsats och kritisera den) nöjd. Projektarbetet never ends! Men det är iallafall riktigt häftigt att höra sigsjälv inspelad. Trots dålig kvalité. Enjoy!

Lördagsångest.

Träningen igår var hur kul som helst, förutom en händelse som bara gjorde mig helt matt och trött. Ibland blir jag så trött på människor, att vara tjej, att få mindre respekt för att jag är tjej. Jag blir trött på att få höra saker som "Lilla gumman", "ska du inte ta det lite lugnt" etc. Och speciellt nu, när jag nästan (med betoning på nästan) har vant mig vid att få lika mycket respekt som män, plötsligt får en sån kommentar slängd i ansiktet blir jag nästan lite paff. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag bara stod där och tittade förvånat på människan som talade till som om jag vore 10 år gammal och inte skulle lägga mig i när vuxna människor pratar, ungefär. Och sen åkte jag därifrån och var arg på migsjälv. Jag vet inte varför jag inte sa något i stil med "jag skiter i om du är tio år äldre än vad jag är, det är jag som är kapten och om du inte gillar det får du hitta en annan grupp att lajva med".
M erbjöd sig att ta upp det nästa gång de skulle träffas, men jag vill nog hellre säga något själv. Eller jag vill inte säga något alls. Jag vill bara att allt ska vara enkelt trots att jag inte har en kuk. Ibland blir jag bara så trött.

Nedräkning.

Om lite mer än en månad går jag ut, och jag har seriöst varje dag uppbokad fram tills dess. Men det är nog bäst så, jag blir mycket mer effektiv då jag vet inrutat vad jag måste göra. Och det är jag som har bestämt att det ska vara så, ingen mossig lärare i något dammigt klassrum. Det jag börjar bli orolig över är att jag har svårt att hantera så många saker i mitt liv samtidigt (skola - jobb - lajv - fester - ekonomi - flytt?). Jag får nog låta bli att jobba innan jag har gått ut skolan och lajvat färdigt. Eller en helg kanske. Några ljuspunkter i mitt liv:
-Projektarbetet är klart och inlämnat. Det blev en 20-sidig rapport med tillhörande bilagor och en loggbok. Nu hoppas jag på ett bra betyg också.
-Väggen vi målar på bilden är nästan klar, vi ligger riktigt bra till i jämförelse med resten av bildgruppen. Najs!
-Jag har bestämt exakt var mitt slutarbete i bilden ska handla om och räknat ut att jag har 4 lektioner = 8 timmar schemalagd tid på mig att göra klart det. Analys, skisser och schema gör jag hemma.
-Jag förstår faktiskt spanska och pluggar för fullt inför Det Stora Provet (tm), när jag inte slösar tid på att blogga förstås. :P
-Jag har lyckats med att inte helt tappa kontakten med polare. Woo!
-Jag har hela nästa vecka för mig själv i hemmet, inga störande moment (läs: familjemedlemmar) när jag pluggar! Score!