Om stillhet.

Det mest mogna jag tror att jag har gjort hittills i mitt "vuxna" liv är att erkänna för migsjälv att jag inte är redo. Jag är inte redo att hantera en annan människas humörsvängningar, underförstådda meningar, känslor, rädslor, komplex. Fan, jag klarar knappt av mina egna. Folk verkar inte kunna greppa att man ibland väljer att vara som man är, eller den fas man är i. Deras spontana tanke är att livet är en konstant strävan efter olika saker; tvåsamhet, rikedom, bedrifter, framgång. Har man inte nått ett orealistiskt mål måste man ju självklart ägna sitt liv åt att slå sig fram.
Vad är det för fel på att inte sträva eller längta efter något speciellt, utan bara vara nöjd där man är för en gångs skull? Är det inte sämre att nöja sig med ett dåligt förhållande, bara för att det känns tryggt, istället för att jobba på att må bra själv? Ändå tror folk att 'hitta sig själv' är kod för 'låtsas vara självständig för att fler människor ska bli intresserade av en så att man kan bli ihop med någon igen'. Jag ser inget sorgligt med att ta sig tid åt att bygga på sitt eget självförtroende och bli mer stabil. Jag ser det snarare som att jag gör mänskligheten en stor tjänst. Tss.

Konsten att vara tydlig.

Allt skulle vara så mycket enklare om folk slutade försöka vara mystiska och tillbakadragna och istället bara sa exakt det de ville och menade och tyckte. Hur svårt är det att svara på en fråga?
Ja, det går att vara för frispråkig. Men har man väl lärt sig hur man skiljer på olika situationer och klarar av att bedöma huruvida det skulle passa sig att säga det man tänker eller inte borde man också kunna förstå att någon som ställer en jobbig, men ärlig, fråga förväntar sig ett jobbigt, men ärligt, svar.

Samtal.

När man är vuxen, då måste man prata om relationer, komplikationer, avtal, regler, svårigheter, pengar och tid, tid, tid. Allt kretsar kring den lilla tid man har kvar och hur man ska kunna åstadkomma så mycket som möjligt innan man plötsligt dör. Det går inte att bara låta saker vara enkla, outtalade och oförstörda när man är vuxen - det skulle nämnligen vara som en ständig påminnelse om när man var ung och inte behövde tänka så mycket.
Vuxna människor tänker på framtiden och på vilka konsekvenser deras handlingar kommer få.
Spontanitet förekommer, men är man för spontan kommer man oundvikligen få dömande blickar på sig, blickar som tycker att man är barnslig ofokuserad. För när man har vuxit upp finns inget utrymme för att inte veta vad man vill. Besluten ska tas, och det ska ske snabbt och effektivt.

Att vara ledig.

Jag har försökt hålla mig sysselsatt med att sy, brodera, skapa, skriva musik, vadsomhelst. Här är resultatet av flera dagars frustration och flykt från tankar som gör mig tokig. Utan att låta för dramatisk förstås.
Jag kan verkligen inte göra bara ingenting. Det är helt omöjligt! Jag blir rastlös och irriterad. Istället påbörjar jag en massa nya projekt. Som jag inte avslutar. Men det är bra, allt är bra. Jag mår bra av att vara produktiv, antar jag. Ingen ångest här. Nej, allt är bara fint och inte alls ensamt.

En ny låt.

Här kommer en låttext jag har skrivit lite på de senaste dagarna. Här är bara första två verserna, eller något. Har inte riktigt bestämt strukturen. Ge gärna lite feed-back!

Klockan är för mycket
den är efter 2 på morgonen
men rösten inombords har tystnat
samvetet har dött.
Jag borde inte ta några beslut
inte säga något
som jag ångrar
men jag är för trött.

Du är underbar
och jag vill inte säga nej,
jag vill ta tillfället i akt
och bara dela det med dig...
Men jag är inte redo
och du är inte rätt
jag vill gå i ide
och komma fram när allt är lätt igen.

Bakfull filosoferar.

Jag skulle vilja summera hela mitt år här, men det finns både för mycket och inte tillräckligt mycket att säga. Jag lyckas alltid hamna på plus minus noll tillslut. Det kanske är lite av en självuppfyllande profetia; att jag verkligen tror på att något dåligt kommer att hända efter bra händelser vilket i sig tillåter dåliga saker att hända, och tvärtom. Oavsett om jag är nöjd eller inte med året kan jag glatt konstatera att jag har lärt mig saker om migsjälv som förhoppningsvis kommer hjälpa mig bli en mer stabil, lugn och lycklig människa.
Jag behöver dramatik för att inte bli uttråkad. Om saker går för bra och allt bara är stilla och skönt måste jag skapa intriger som skakar om allting. Jag gör det relativt omedvetet - jag är iallafall medveten i efterhand. Men jag skulle trots det våga säga att mycket som har hänt i år har varit på grund av (eller tack vare) andra också.
Jag underskattar hur mycket jag kan ge till folk av migsjälv - jag vet nu att det är fullt möjligt att balansera vänskap med kärlek med skola med fritid, bara man vill. Ja, det är enkelt att falla in i en tillvaro där en sak dominerar, men det är mycket mindre ångestfyllt att inte göra det. Valet är inte svårt, för mig iallafall.
Jag är bra på många saker och jag behöver inte välja ett område att bli specialist på om jag inte vill. Jag kan bli bra på allt! Och förr eller senare kommer jag inse hur mycket mer sömn jag egentligen skulle behöva. Men det är något att jobba på 2008.