Att bli lurad.

Att jobba på rutin med samma sak i flera timmar utan att behöva lägga ner alltförmycket hjärnverksamhet på vad man egentligen sysslar med genererar mången konstig tanke.
Jag kom att tänka på hur lurad jag känner mig. Jag känner mig lurad av att ha trott något om en person som sen har visat sig vara helt fel. Jag undrar ifall jag har framkallat den känslan hos någon annan någon gång, dock omedvetet...? Det är just omedvetandet som jag funderar kring. Jag undrar om de människor som har "lurat" mig har gjort det medvetet. Vissa måste ha gjort det, det har bara varit så smärtsamt uppenbart att de har spelat en roll, låtsas vara något de verkligen inte var. Men jag antar att gränsen mellan o/medvetenhet är relativt rörlig?
Alltså: på något plan kanske man inser att man inte är sig själv helt och hållet, är ni med? Man kanske känner att man är osäker, man förstår sig själv tillräckligt bra för att förstå att man är en aning tillgjord, överdriven, whatever. Men det jag uppfattar som total falskhet uppfattar den andre kanske som en lätt förvrängning av verkligheten, eller hur? Men i vissa fall har personen, vi kan kalla honom "herr genomrutten", verkligen frammanat två helt olika personligheter, utan att låta för mycket som ett psykfall. Frågan är då; inser personen, herr genomrutten, att han lurar små oskyldiga, naiva människor som mig till att tro att han är något annat än rutten? Eller tror han verkligen, på fullaste allvar, att han är god inte bara innerst inne utan också ytterst ute?
Det enda jag då kan göra är väl att utgå från migsjälv? Jag är inte genomgod, men inte heller ondskan själv. Jag har sårat människor genom åren, visst har jag det. Men har jag lyckats med att få folk att tro att jag var någon helt annan än den jag är? Jag tror inte det, ingen har någonsin sagt något liknande till mig.
Tillbaka till Herr Genomrutten; Han följer ett specifikt mönster, han reagerar som många människor har gjort tidigare när de har vetat om att de har felat. Ändå erkänner han sig inte skyldig till något. Varför? För att han är en person som lurar andra, så mycket att han lurar sigsjälv. Ha!