One flew over...

Nu flyttar jag till Göteborg!

One of the boys

Jag är lite kär i Katy Perry måste jag säga. Inte så mycket för hennes musik som att hon bara verkar vara en skön människa. Förutom att hon har en söt blogg verkar hon gilla bra artister. Och på tal om bra artister har jag blivit överröst med underbar musik på senaste tiden. Emmaboda lockade verkligen fram min inre indiepopare. Min musik (som ska spelas in på riktigt idag och snart dyker upp på en myspace-sida nära dig) är fortfarande singer/songwriter, men kanske blir jag inspirerad, skaffar mig en liten synth och poppar till det. PUS.

Scholaris Idiotaris Gotenborgensis.

Hösten närmar sig. Jag har anat det ett längre tag, men nu börjar riktiga tecken visa sig:
Jag läser pretentiösa texter, jag har på mig mössor dygnet runt och driften att inhandla nya, blanka pennor och block har aldrig varit så stark som nu. Jag saknar att dra med mamma eller pappa till LundeQ och peka ut exakt vilka mappar jag skulle bära omkring på det kommande läsåret. Varför har man inte töntiga pennskrin, pärmar med klistermärken och inslagna böcker på Universitetet (TM)? Det borde vara obligatoriskt. Och i början på varje ny kurs borde man få en orange blyertspenna och ett turkost sudd som smular sönder efter en vecka. Tänk när man fick precis allt levererat till sig, som den klibbiga skolmaten en mattant slevade upp på ens tallrik, utan någon hänsyn till om man ville ha lite, lagom eller mycket. Nu måste man köpa allt, komsumera mera. Förutsatt att man inte hittat min nya fräsiga förening: Livet är ett mellanstadium. Bulle och juiceförpackning utlovas till mellis.

Litteratur ver x

Jag läser Allt; 30 sidor in och jag är kär i Martina Lowden, avundsjuk, inte särskilt imponerad men ändå märkligen sugen på att läsa vidare i all evighet amen. Det känns lite som att läsa en blogg skriven av någon som tänker kanske lite likadant som jag själv, som gör saker jag själv skulle vilja göra men ändå är missanpassad och olycklig. Som jag kanske också är. Ständigt refererar hon till litterära verk, dikter, romaner jag önskar att jag hade läst. Och ja, jag känner en viss skuld över att jag bara lämnade mitt eget litterära intresse bakom mig någon gång när jag började göra saker istället för att läsa. Varför inte göra båda? Jag kommer ju att ha tid när jag ändå skaffar mig ett nytt liv 45 mil söderut. Eller kanske innefattar mitt nya liv att jag faktiskt är social och träffar nya, intressanta människor? Jag vill så mycket hela tiden. Dags att prioritera?
1. Måla fantastiskt självkritiska självporträtt och måla av andra. På duk, med akryl.
2. Läsa hela litteraturlistan för Litteratur och Genus-kursen.
3. Sy kläder; coola, egendesignade kläder för inga pengar alls.
4. Ha härliga middagar med mat och vin och människor som har intressanta saker att säga.
5. Träffa en söt tjej att bli lite kär i kanske.
6. Vara nyttig och bohemisk och baka bröd och sånt.
7. Skriva brev för hand till folk.
8. Läsa mer scifi/fantasy.
9. Lyssna på härlig musik jag inte visste fanns.
10. Inreda min lägenhet med en inneboende.
Återkommer med resultat senare.

När jag ändå håller på.

Jag har noggrant granskat en viss tidning och kommit fram till att en parodi inte bara är passande utan rentav klockren. Med mina två favoritkvinnor (eller två av dem borde jag säga) som skribenter kan projektet inte misslyckas! Donc - en sista dumhet innan jag flyr fältet.

På allmän begäran och eftersom alla andra gör det

Uppdaterar jag för en gångs skull min blogg, med en liten hälsning till vem som än känner sig träffad: här.
När jag ändå har tid att skriva kanske jag borde berätta lite om livet som Vuxen(tm). Äntligen har paniken över att behöva göra allting själv börjat infinna sig, jag började nästan bli lite orolig över mitt lugn, men det var väl lugnet före stormen. Hata hata hata försäkringar, räkningar, kontrakt, prenumerationer, abonnemang, avgifter, möblemang. Tacka vet jag att bo i en paviljong ute i skogen med endast mygg och människor i ylle, lin och vadmal som sällskap. Anarki! Inga jävla skatter eller hur många kvadratmeter har du då?, inga uppskattningar av värdet på ens tillhörigheter. Ska det vara så jävla svårt att bara fly lite?

Konstnärslivet kallar.

Klockan är nio på morgonen. Kokkaffet står på spisen, jag har precis varit ute och köpt färskt bröd på bageriet, och nu är det dags att börja sy igen. Jag föreställer mig att det är såhär det är att bo i Paris, att leva för det kreativa och skapa saker hela dagarna. Allt som fattas är en handrullad morgoncigarett, en sliten etta i ett arrondissemang långt, långt borta, en liten gläfsig pudel. Allt för konsten.
Ja, jag har fått en uppenbarelse. På senaste tiden har jag insett att jag inte har något intresse av att kompromissa. Jag klarar mig ju, om även bara för det kommande halvåret, utan att jobba. Jag kan leva i min tvåa, på bidrag och lån och bara leva för Konsten och Litteratur och Genus. Varför inte go all out när jag ändå flyttar 40 mil från föräldrahemmet? Är inte självständighet att bryta sig loss från alla förväntningar och bara gå sin egen väg? Ansvarstagande kan jag bli senare, när jag får jobb och börjar drömma om psykologlinjen igen.