Snälla pojkar.

Så vet du att du är en Snäll Pojke (Nice Guy™) .

1. Ditt bästa raggningsknep är att smöra in dig under en längre tid hos ditt kärleksobjekt genom att låtsas vara hennes vän.
Du lyssnar uppmärksamt när hon pratar om andra killar, du ger henne råd och låtsas vara glad för hennes skull, samtidigt som du planerar att *en dag* erkänna dina heta känslor...

2. Du klagar, ironiskt nog, på idioten som ditt kärleksobjekt är ihop med för att han bara vill ha sex med henne, och för att hon inte vill släppa till med dig.
Förmodligen valde hon honom för att han faktiskt berättade för henne att han var intresserad..?

3. Ditt självförtroende är ungefär lika med noll, och skulle ditt kärleksobjekt ge dig någon form att kritik skulle du behöva flera dagar, gråtandes i din säng, för att komma över det och orka se henne i ögonen igen.
Att ta åt sig av konstruktiv kritik är samma sak som att erkänna sig besegrad.

4. När du och ditt kärleksobjekt bråkar är du så bra på att ge henne dåligt samvete för all smärta hon har orsakat dig att hon inte bara ber om ursäkt utan också tröstar dig för att hon är en så dålig människa.
För det är hennes fel att du *lider* så mycket.

5. Du anser att man bara behöver en människa i sitt liv, förutom sin mor; kombon bästa vän/ älskare. Alla andra förbindelser är onödiga och ses som direkta hot mot din status hos ditt kärleksobjekt.
Självklart borde hon ägna all sin tid åt DIG och ingen annan!

6. Du är tillräckligt omtänksam för att oroa dig för ditt kärleksobjekt då hon är ute om kvällarna med sina "vänner".
Självklart borde hon vara tacksam för att du ringer henne var femte minut för att kontrollera att allt står rätt till. Du vill ju bara hennes bästa!

7. Du anser att ditt kärleksobjekt är perfekt, eftersom att du har valt att älska henne. Gör hon något som inte stämmer överrens med din bild av henne avfärdar du det som att hon inte riktigt är sigsjälv.
För vem känner en tjej bättre än han som dreglade över henne/lyssnade på henne under ett års tid för att samla mod till att stöta på henne?

8. Att ditt kärleksobjekt ska vara vacker är en självklarhet, men hon kan knappast kräva detsamma av dig.
Du är ju trots allt en Snäll Pojke; smart, rolig, omtänksam och enormt tillgiven. Borde inte det räcka?

9. Du är helt övertygad om att den enda egenskapen kvinnor dissar dig för är att du är för snäll.
Tjejer gillar helt enkelt skitstövlar, varför skulle de annars inte älska dig?

10. Du tycker att dina kärleksobjekt, precis som allt annat i ditt liv, ska komma till dig, inte tvärtom.
Det är ett bevis på att ditt kärleksobjekt är intresserad av dig *på riktigt*, dessutom gillar tjejer killar som är avvisande och inte låtsas om sina känslor.

Ge mig forum.

Jag har blivit helt beroende av forum av olika slag. Jag vet inte varför, men av någon anledning finns det inget som roar mig mer än andra människors dumhet. Kanske är det för att jag plötsligt känner mig otroligt vettig och bra, eller så är det bara roligt för att det bevisar alla mina cyniska fördomar om människor i allmänhet. Hursomhelst har jag hittat en sida där roliga, smarta, vettiga människor skriver. Främst tjejer, men det är inte därför sidan är bra. Tro det eller ej, men jag är varken en militant feminist eller manshatare.
Tillbaka till ämnet; på sidan, som jag lyckats bli medlem på efter mycket krångel och väntan, skrivs det upprörda insändare ang saker som verkligen tilltalar mig. Typ varför dumma människor tillåts existera, varför killar inte tål starka, smarta tjejer, varför man automatiskt ses som ett offer för att man är tjej, etc.
Favoritcitat: Apparently, many men regard those who have transcended the Cro-Magnon state enough to be seen in public with, and (gasp) loved and appreciated by a Heartless Bitch, as inherently ‘pussy whipped’, weak, or otherwise less of a "MAN". Men do this to themselves! They perpetuate the myth that by acting like anything other than a 50’s throwback, a man is somehow emasculated, even though the fabulous HB he is with treats him in no such manner.
Jag blev genast inspirerad till att skriva något enormt bitchigt, but oh so true. Om jag ändå kunde bli inspirerad till att plugga lite mer och gnälla lite mindre kanske alla skulle bli lite gladare, men palla. ;)

Trötthet.

Jag har verkligen ingen ork för något längre. Jag har haft total kreativitetstorka senaste månaden sådär. Vilket, som ni vet om ni känner mig, driver mig till vansinne. Så, nu har jag iallafall gjort ett, om än dåligt, försök till att skriva en ny låt. Den blev helt ok, men avsaknaden av ett riktigt band är verkligen märkbar. Allt känns sannerligen meningslöst, då man inte har något vettigt mål att se fram emot. Det gick som bäst med mitt forna band då vi övade inför musikdirekt. Tyckte jag iallafall. Målsättningar -> motivation -> resultat osv.
Nej, jag orkar inte skriva en uppsats här, men någonstans måste jag få klaga och eventuellt få utlopp för min nästan icke existerande positiva sida, om jag är på humör. Jag har en längtan efter att förändra något i min tillvaro just nu, jag vet bara inte vad. Nyligen fick jag ett ryck och klippte lugg (publiken drar efter andan). Väldigt drastiskt, jag vet. Jag orkar inte göra något vettigt. Istället söker jag ständigt efter så o-vettiga (kan man säga så?) saker som möjligt att fördriva tid med. Som att sitta vid datorn och läsa på fucking lajvforum. Nördpoäng +100. Eller prata i telefon med folk i flera timmar i sträck. Eller ge migsjälv roliga frisyrer med hjälp av kopiösa mängder hårspray (alla miljöentusiaster drar efter andan) och annat dumt.
Tillbaka till ämnet; trötthet. Jag orkar inte gå i skolan. Skolan känns som ett enormt jävla tidsdödande moment i mitt liv, en svart bläckplump i mitt livs memoarer. Jag har inte orkat ta itu med att börja spela cello igen. Då allt krånglade med gruppen jag skulle åkt på lajv med idag bara la jag ner lajvet för jag orkade inte göra något! Och justdet, kaffe hjälper inte. Blä.

Bok(b)logg.

Jag läste precis klart Linda Skugges Men mest av allt vill jag hångla med nån. Det är alltså hennes gamla dagbok från 91-93. Jag blev oerhört sugen på att börja skriva "riktig" dagbok igen. Jag har en sorts bok jag skriver i nu, förstås. Men där nämner jag varken namn, platser eller datum, så det är inte riktigt samma grej. Jag vill skriva en sommardagbok*, över hela året.
Hursomhelst, jag har fått tillbaka mitt forna läsintresse, något jag är tacksam för. Det är riktigt roligt att ha läst många verk, och att kunna diskutera dem med andra, namedroppa titlar sådär (detdär lät fruktansvärt nördigt, eller hur?). Nu måste jag bara komma på en ny period att vältra mig i, lite som en säl. För förtydligande har jag haft min klassikerperiod (1800-talet, ni vet), Gamla Ryska Gubbar-perioden, Nya Ungdomsböcker-perioden (typ.. 03-05) samt en kort SciFi-period. Kom med förslag på vad jag ska läsa nu!




*) För er stackars satar som inte vet det är Sommardagboken en idé jag och en fd vän hade, då vi skulle vara ifrån varandra mycket under sommarlovet. Vi orkade helt enkelt varken skicka vykort eller ringa långa, dyra telefonsamtal hela tiden, så vi skrev varsin detaljerad dagbok som vi också klistrade in minnesvärda papper (biljetter, broshyrer etc) och sen bytte med varandra vid sommarens slut.