En annan tanke.

Vänner och andra: här kommer ännu ett spännande ämne! Hur bra känner folk mig egentligen? Om man bara tänker på hur många triviala, meningslösa saker man pratar om; vilken uppfattning kan då andra ha av en? Det finns ju så mycket som är en själv, men som man inte kan dela med sig av. Hur man känner sig, hur man reagerar på saker.. Det kan man prata om, men kan någon någonsin förstå exakt hur man menar? Det här låter tämligen deprimerande, men det är inte alls så jag menar. Det är bara intressant att själv veta hur mycket mer man är än vad folk tror, och sen inse att man tror ju detsamma om alla andra, eller hur? Så, skriv en kommentar!

Tredje gången gillt.

Kära läsare, idag kommer jag att skriva om ett något känsligt ämne för många; förhållanden. Varför har man överhuvudtaget seriösa förhållanden? Är det för att man verkligen älskar personen? Eller finns möjligheten att man tar chansen endast för att man kan? Jag tror att begreppet ensamhet har blivit alltför demoniserat i dagens samhälle. Det är nästan tabu att gå på bio eller restaurang själv. Det är tråkigt, egentligen, att ha sådana fördomar utan att ens tänka på det. Fördomar är väl aldrig särskilt roliga, förstås. Hursomhelst, idén om att en människa blir hel först när någon annan "fulländar" henne känns som en väldigt pessimistisk syn på livet. Härmed uppmanar jag alla att lära känna sig själva så bra som möjligt för att bli en lyckligare människa istället för att tro att allt ska bli bra ifall man listar ut någon annan. Skriv en kommentar!